Ni få stackare som läst min blogg sedan scratch vet ju om att jag redan skrivit om Sverigedemokraterna en gång tidigare. Men lika sant som det är att partiet existerar är det sant att kampen inte är slut för att man skrivit om dem en enstaka gång. Helt enkelt tycker jag att Sverigedemokraterna är lögnaktiga, världsförenklande och sämst, så varför inte hacka lite mer på dem liksom? Huggtand är här:
Sverigedemokraterna, därför ska du inte rösta på dem även om Jimmie kan baka pepparkakor!
Pepparkakor? Ja just det, i juletider kunde du få följa med på ett TV-reportage (gjort av SD själva såklart) och baka pepparkakor med Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson. Mer om det kan du läsa i mitt tidigare inlägg om SD. Detta inlägg har en annan tanke. Förra gången jag skrev var det mest av rent ogillande av Sverigedemokraterna. Nu är det relativt sett inte så långt kvar till riksdagsvalet 2010, så jag tänkte helt enkelt komma med en liten ”tipslista”, lite olika saker som kan vara bra att tänka på innan du slickar igen kuvertet med Sverigedemokraternas röstsedel. Detta är saker som jag tycker är viktiga att tänka på och se igenom för att förstå sakfrågor. Vi har listan!
Populism
Att det handlar om populism när man Sverigedemokraternas propagangda är det inga tveksamheter om. Varför? Jo populism handlar helt enkelt sagt om att man för en sådan politik man antar passa en väljare, särskilt en oinsatt, bäst. Vad är det då med SD som gör dem populistiska? Helt enkelt är det så att invandringen gör många svenskar fundersamma och bekymrade, och särskilt under den lågkonjunktur som pågår har sverigedemokraterna lyckats hitta en samhällsgrupp att skylla på. Att invandrare faktiskt orsakar så mycket skada som Sverigedemokraterna vill ge en bild av är dock inte lika självklart. Tyvärr är det många som rycks med och inte kan låta bli att hålla med. Sverigedemokraterna förenklar
Missnöjespolitik
Några som alltid frodas när det råder dåliga tider är missnöjespartier och missnöjesrörelser. Ett äldre exempel på det är till exempel Sjöbopartiet som frodades under början av 90-talet i Sjöbo-kommun, också de främlingsfientliga som Sverigedemokraterna. Vad som allmänt menas med ett missnöjesparti är helt enkelt ett parti som ska finnas som ett alternativ till de som är missnöjda med de sittande partierna i t ex riksdagen. Man skyller på att de etablerade partierna alla problem som finns i samhället. Ofta är invandrare den grupp som är lätt att skylla på, och därför skyller man på att de etablerade partierna fört en misslyckad invandringspolitik. Man menar att det egna partier istället har en hårdare politik som ska föra samhället dit man vill ha det. Vanligt att missnöjespartier gnäller över är också höga skatter och för milda straff för brottslingar.
Vad är svenskhet?
Sverigedemokraterna verkar försöka ta patent på vad som är egentligen är riktigt svensk. När man till exempel lyssnar på Jimmie Åkesson debattera pratar han ofta om att man är svensk då man assimilerats i det svenska samhället, det vill säga anpassat sig till en svensk levnadsstandard. Vad som sedan är svenskt är svårt att svara på. Enligt endel är det att fiska kräftor, ha sandaler i sockor och dricka sprit. För andra är det symöte med vänninorna, latte på espresso house och en blus från gina tricot, osv osv osv.
Varför skulle nu då livsstilen spela någon roll? Det hela handlar ju bara en rädsla för det man tycker är lite främmande och osvenskt. Många inåtriktade svenskar blir ju trots allt obekväma bara någon öppen och social person pratar lite med dig på bussen. Inte heller är det någon Sverigedemokrat som ifrågasätter till exempel Mårten Edh, alias Promoe, och hans svenskhet. Detta trots att han har långa enorma dreads i både hår och skägg, är av en annorlunda och extremare politisk uppfattning än många andra, är vegan och helnykterist. Inte många svenskar lever upp till ett sådant ideal, men inte räknas han som osvensk för det. Han är ju trots allt vit och skandinavisk, och det är här man börjar ana felet. Det verkar aldrig vara något problem om det skulle vara en västerländs invandrare, men så fort personen ser osvensk ut, det är då man är rädd.
Slutsatsen av denna fundering är simpel. Det handlar inte om nationalitet, utan om ren och skär rasism. Rasism är en avart av mänskligheten och grundar sig i rädsla och ovetande, svårare än så är det inte.
”Vi vågar säga ifrån”
Och så var det den där radikala stämpeln som alla missnöjespartier och rasistiska partier alltid vill lägga på sig. ”Vi vågar säga det som andra inte vågar” brukar det heta. Detta är någonting som folk sagt genom alla tider så fort man varit missnöjd. Egentligen vill man inte inse att man inte vågar erkänna att man är rasist, utan måste dölja detta bakom en mask av byråkrati och åsikter om invandringsmängd hit och dit.
Slutligen
Nu har det bliven en lång text, och jag hoppas att ni orkat läsa hela vägen hit. Slutligen tänkte jag presentera ett klipp med en debatt där sverigedemokraterna deltar. Klippet är gammalt och kommer från växjö lokal-tv 1994. Men jag visar just detta för att det har en poäng. Detta spelades in när flyktingströmmen till Sverige riktigt stor i början av 1990-talet, och invandringsdebatten blossat upp rejält. Lägg noga märke till hur Sverigedemokraterna använder sig av den retorik jag pratat om här. Enda skillnaden idag är att man slipat till argumenten ännu mer, och byggt en tjockare retorisk mask framför rasismen. Men lyssnar man noga så märker man det.
Lägg också märke till vilket storhetsvansinne och vilken snedvriden verklighetsuppfattning den ena sverigedemokraten har när han säger att alla som invandrat sedan 70-talet ska skickas hem. Även deras barn som fötts och vuxit upp hela sitt liv i Sverige. ”Det är den bistra sanningen” säger han. Don’t think so.
Tack för att ni läste!
